Alla företag och enskilda firmor behöver en LEI-kod för handel med finansiella instrument och derivat så som, aktier, obligationer, ETF, ADR, GDR, FX Forwards eller FX Swaps, för att uppfylla transaktionsrapporteringskraven i kraven i EMIR (European Markets Infrastructure Regulation) och EU-regleringen MiFIR/MiFID2 (Markets in Financial Instruments Regulation and Directive). Däremot behövs inte LEI för lån, fonder, valutaväxlingar (avista/spot) och pantbrev.
Om företaget handlar med finansiella instrument, exempelvis aktier, obligationer, ETF, FX Forwards eller FX Swaps, behöver ni en LEI-kod. Däremot behövs inte LEI för lån, fonder, valutaväxlingar (avista/spot) och pantbrev.
Uppdaterade krav från den 1 juli 2023
Enligt Finansinspektionen behöver alla juridiska personer som handlar i kapitalförsäkringar identifieras med LEI från den 1 juli 2023. Det innebär att en juridisk person som har en kapitalförsäkring måste skaffa en egen LEI-kod för att kunna handla med finansiella instrument via sin kapitalförsäkringsdepå. För handel med fonder behövs som tidigare inte LEI.
Tidigare har juridiska personer som enbart handlar i kapitalförsäkring varit undantagna kravet på LEI.
Vem behöver inte LEI?
- Privatpersoner som handlar utanför egen enskild firma.
- Juridiska personer (med undantag av banker, investerings- och förvaringsinstitut) och enskilda firmor om de enbart handlar FX-terminer i betalningsmedel syfte. Skall andra instrument handlas eller ingås krävs LEI.
Betalningsmedel (Means of Payment)
FX-terminer (FX-Forwards) som görs i syfte att underlätta betalning för varor och tjänster kopplade till bedriven verksamhet är inte finansiella instrument och omfattas inte av rapporteringskraven i MiFIR eller EMIR och därmed kravet på LEI. Det är således syfte med instrumentet som avgör dess statuts som finansiellt instrument. Exempel på betalningsmedel: En juridisk person eller enskild firma ingår en FX- termin i syfte att säkra priset på en kommande betalning av en faktura i annan valuta.